Utrotning och Bevarande.

Copyrights © Reserved Markus Axelsson, 2005.

Om insamling

De första orkidésamlarna fanns bland den europeiska adeln på 1800-talet. Man tog orkidéerna direkt från naturen och åkte på expeditioner för att samla in nya arter. Varje gång en ny planta upptäcktes var samlarna framme. Idag har man stränga regler för handel med hotade arter och huruvida växter får plockas från naturen eller inte.

Många orkidéer är utrotade från deras naturliga habitat eller hotade om utrotning. Naturområden förändras naturligt eller förstörs av människans framfart och oförsiktighet (ex. skövling, urdikning). Samtidigt plockas orkidéer olagligt från det vilda. Arter med högt samlarvärde utsätts för smuggling.

calceolus Orkidéarter har ofta en specifik pollinatör som krävs för naturlig produktion av frö och därmed spridning av arten. Minskad förekomst av den speciella pollinatören (det kan t. ex. vara en fluga eller en fågel) utgör ännu en anledning till att vissa orkidéer minskar i antal ute i naturen.

Många menar att utrotningshotade orkidéer bör samlas in och sättas i odling för att på så vis bevara den genetiska variationen och artrikedomen av orkidéer. Man hävdar att orkidéerna så småningom försvinner från naturen ändå. Andra anser att ekosystemen ska bevaras som de är i naturen.

Bild: Cypripedium calceolus. På många håll en utrotningshotat art.

Uppodlade orkidéer från laboratorier är ofta dyra. De produceras med dyra processer som är mycket tidskrävande. Detta har lett till att smuggling av eftertraktade orkidéer har blivit lönsamt. Framförallt då sällsynta arter kanske inte ens finns I odling.

CITES

- Internationell konvention för reglering av handeln med utrotningshotade djur och växter

CITES är en konvention (även kallad Washingtonkonventionen) underskriven av mer än 150 länder. Exploateringen av vilda arter som riskerades att utrotas manade till behovet av en reglerad internationell byteshandel. Konventionen sattes i bruk så sent som 1975. Vartannat år uppdateras konventionens regler.

Arter av växter och djur delas in under tre listor; Appendix I-III:

Appendix I: Arter som är direkt utrotningshotade (riskerar att försvinna från naturen). Flaskplantor och artificiellt odlade växter är uteslutna (=handel tillåts).
Appendix II: Arter som inte är utrotningshotade för tillfället men som kan komma att bli utrotningshotade i fall att man skulle avstå från en reglering av handeln.
Appendix III: Nationers begäran om att handeln med arter som ej listats under Appendix I eller II ska övervakas; som följd av nationella lagar.

Enligt CITES sätts alla orkidéer som inte är utrotningshotade (Appendix I) till listan över h hotade arter (Appendix II), även hybrider. CITES har ingen makt över beskyddandet och bevarandet av växter inom landsgränser, de kan endast reglera handeln mellan nationer. Det är dock tillåtet att bedriva handel med flaskplantor mellan gränserna.

Kritik

När man läser om vad folk anser om CITES får man intrycket av att de flesta tycker att CITES är bra och nödvändig (detta om växter; djur är en helt annan diskussion). Nackdelen med CITES regler är att hotade orkidéer ibland blir svåra att rädda. Det finns undantag från reglerna för orkidéer som lever i riskzoner (ex. vid byggnadsprojekt), men de säger samtidigt att dessa hotade orkidéer inte får säljas och hur ska då en räddningsaktion kunna finansieras?

Idag

Färre och färre samlare 'kräver' natursamlade plantor. Det är en utveckling åt rätt håll, samtidigt som vissa arter är så sällsynta i odling att de ändå kommer att vara utsatta för samlare och smuggling för en lång tid framöver. Fattigdom och kunskapsbrist har inneburit att smugglare i vissa fall har fått hjälp av den inhemska befolkningen mot betalning.

Nationellt - Sverige

Det är förbjudet att inom landet plocka, gräva upp eller på annat sätt ta bort eller skada vilt levande orkidéer - samtliga arter (familjerna Orchidaceae och Cypripediaceae). Det är också förbjudet att ta bort eller skada frön eller andra delar från dessa arter.

Konventionen om biologisk mångfald, CBD

Det finns en FN-konvention för att bevara och använda naturen på ett sätt som är hållbart. Detta innefattar inte bara växter utan alla organismer, naturen och samhället. Det är miljödepartementet som ansvarar för konventionen i Sverige. Till sin hjälp har politikerna (beslutsfattarna) en grupp rådgivare: det "vetenskapliga rådet för biologisk mångfald"'.

Biologisk mångfald:
"variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem"

I Sverige är inte bara hanteringen av naturliga orkidéer reglerad. Man har förklarat vissa områden som naturskyddsområden (värdefull skog, kärr- och myrmarker m.m.).

Övriga världen

Många länder som varit utsatta för stölder av plantor och/eller har problem med habitatförstörelse är medvetna om hoten och vill bevara sina arter och sin natur. Det är numera allt vanligare med naturskyddsområden där bl.a. orkidéerna låts växa i fred, det är där viktigt att även befolkningen förstår vikten av att bevara artrikedomen och medverkar i att förhindra; eller åtminstone inte blunda för brott som skövling och stöld av orkidéer.

Många länder har skrivit under CITES och har regler och lagar för hantering av hotade arter. Flera länder har dessutom fortlöpande program för bevarande av hotade växter, och (i vissa fall) återintroduktion av orkidéarter till naturen (ex. Singapore, Storbritannien).

Specifika fall

Engelsmännen (Royal Botanic Gardens, Kew) spelar en viktig roll som rådgivare åt CITES. Nationellt sker ett föröknings- och återintroduktionsprogram av Guckusko, Cypripedium calceolus, som var så *utrotningshotad att endast ett exemplar fanns kvar i Storbritannien. (*Utrotningen sägs bero på privat insamling för herbarier och trädgårdar.)

Kineserna har uppmärksammats för sina problem med snabbt försvinnande orkidéer. Smugglare som sett chansen att tjäna pengar på försäljning av växterna utomlands har till och med fått hjälp av befolkningen (mestadels fattiga bönder). Det man kunnat komma åt har plockats. Selektivt har sedan dyrbarare orkidéer smugglats ut i världen och sålts, medan de övriga plantorna rätt och slätt kastats iväg. Numera får man leta i avlägsna bergsområden för att hitta exemplar av de riktigt

I Kina arbetar bland andra CWFCA för bevarandet av den vilda floran. (CWFCA: Kinesisk förening för bevarandet av den vilda floran.) Det är många terresta arter som är attraktiva från Kina och Ostasien. Kineserna har dessutom problem med överexploatering av Dendrobium arter som länge använts som örtmedicin.

I Italien har man tidigare haft problem med att folk har plockat orkidéblommor (för prydnad och utsmyckning). Lagar om skydd av växter har skrivits även i Italien men problemet med att skog som växer upp och förändrar orkidéhabitat (ex. träd som skuggar) finns kvar.

De flesta länderna har idag tydliga lagar som förbjuder ens den minsta insamlingen av orkidéarter, en del har lagar som förbjuder plockning av vissa arter (ungefär som vi har fridlysta växter i Sverige).

RAMSAY M. MARGARET, STEWART JOYCE (1998) Re-establishment of the lady’s slipper orchid (Cypripedium calceolus L.) in Britain. Botanical Journal of the Linnean Society (1998), 126: 173–181

Svenska Naturvårdsverket www.naturvardsverket.se, augusti 2004

Svenska Jordbruksverket www.jordbruksverket.se, augusti 2004

Korrespondens via Email med Singapores botaniska trädgård, 2004.

Korrespondens via Email med en privat orkidéodlare från Vietnam, 2004.

Korrespondens via Email med beslutsfattande organ, Filippinerna, 2004.