Orkidékultur.

Medium

Allt som en växt behöver när den lever heterotroft in vitro måste finnas tillgängligt i mediet. Det innebär en betydligt känsligare nutrition som måste vara mer välavvägd än för en vuxen planta som växer i kruka eller in situ . Sammansättningen av ett medium för epifyter och terresta orkidéer skiljer sig något. Terresta arter vill gärna växa i ett högre pH som vuxna plantor men behöver lägre värden för optimal tillväxt in vitro. Lägre näringsämneskoncentrationer används vanligen i ett medium för terresta orkidéer.

Gelébildare som stöd

När orkidéer odlas in vitro sker det för det mesta på ett fast medium. Agar används ofta [5-7g/L] (ibland upp till [14g/L]) för att få en gel. Andra gelébildande ämnen (gelrite, agaros, gelatin) och stödgivande substanser som sand eller bomull kan användas.

Man bör tänka på att en återuppvärmning av en redan fast gelé kan innebära att mediet inte stelnar igen. Var dessutom medveten om att ett medium med högre koncentrationer av salter kräver mer agar än ett medium med lägre saltkoncentrationer för att gelén ska bli bra.

Närsalter

Oorganiska salter av makronäringsämnen, ex. N, P, K, Ca, Mg etc., (som växten behöver mycket av) och mikronäringsämnen (spårämnen som Fe, Mn, Cu etc.) utgör ett mediums bassammansättning (basala salter). Trypton ingår ibland. Det är en blandning aminosyror och utgör en extra källa till näring (dvs. extra kväve). Man har sett att organiska kväveinnehållande 'näringar' kan gynna tillväxten.

mikronäringarna är främst viktiga för olika enzymer och processer som sker i cellen. Järn är en viktig metall i gröna växter, framför allt för syntesen av klorofyll. (Järn i kelatkomplex används för att inte järnsalter ska fällas ut. Förr användes helt andra salter av järn som i vissa fall var olösliga och oanvändbara för växten). (Duchefa, 2004)

Energi för en heterotrof

Ett medium innehåller vanligtvis en kolkälla (för energi). Celler som potentiellt sett kan fotosyntesera har plötsligt hamnat i en instängd behållare där koldioxidhalterna är låga (eller blir låga med tiden). Det finns olika studier på vilken kolkälla som fungerar effektivast in vitro . Socker (ofta runt 20g/L, dvs. 2%) är lättast att använda (med tanke på hur vanligt det är) och fungerar oftast mycket bra. I flertalet av de medier som lämpar sig för växter har man tillsatser av myo-inositol [100mg/L], en cyklisk alkohol som visat sig vara gynnsam; framförallt för enhjärtbladiga växter (monokotyledoner).

Vitaminer

Vitaminer är viktiga i små mängder. Niacin (nikotinsyra) [1,0mg/L] är framförallt viktig (Arditti, 1993). Tiamin (B1) [10mg/L] och pyridoxin (B6) [1,0mg/L] är ytterligare två vitaminer som visat sig ge goda resultat för tillväxten av småplantor och ingår ofta i näringsmediet. Ofta används dessutom hormoner, aminosyror och vissa komplexa organiska tillsatser (se vidare).

... se en jämförelse av några medium.

pH

Mediets pH-värde ska ligga runt 5,25-6,25 vid odling av flertalet epifyter. Det går att stabilisera substratet med utspädd syra (HCl, HNO₃) eller utspädd bas (KOH, NaOH, Ca(OH)₂). Under odlingen kan pH regleras med en buffert, ex. MES [1g/L].

Vid för låga pH-värden försämras upptaget av närsalterna.

Komplexa organiska tillsatser

I många fall tillsätts komplexa ämnen som potatisextrakt, björksav, bananpuré [80g/L], kokosvatten [10-15cl/L], tomatjuice, apelsinjuice (citruskulturer), fiskmjölke (innehåller adenin), ananasjuice etc..

Komplexa tillsatser ger ett tillskott av sockerarter, vitaminer eller andra tillväxtfaktorer (ex. hormoner och liknande ämnen).

Fenoler

Det är vanligt att fenoler utsöndras av växter in vitro. (Vanligen beror utsöndringen på järnbrist. (Duchefa, 2004)) Fenoler kan totalt avdöda växten eller hämma tillväxten. Tecken på detta är en brun färg som ser ut att lösa sig lokalt vid explantet eller växtdelen. Det är vanligare med utsöndring av fenoler ju grövre explant man använder sig av.

Vissa ämnen tar upp eller binder fenoler. Aktivt kol (Carbo medicinalis) är enkelt att tillsätta (ca [0,5-2g/L]). Det man bör ha i åtanke är dock att aktivt kol även kan interferera med tillgängligheten av andra ämnen som ingår i ett medium (Arditti et. al, 1993).

Askorbinsyra (vitamin C) lär ha hämmande effekter på fenolutsöndringen. Man kan antingen låta explant ligga i en lösning med askorbinsyra eller låta askorbinsyra ingå som en komponent i mediet. (Arditti et. al, 1993)

Ventilation

Småplantor som växer införslutna i flaskor mår inte bra av ett för litet gasutbyte. Det kan gå så pass illa att plantorna dör (kvävs). Bomull släpper igenom gas, nackdelen är dock att bomull även släpper igenom bakterier och sporer ifall det går illa. (Framförallt riskabelt då bomullen på något sätt blivit fuktig.)

Kirurgtejp (ex. 3M's Micropore) kan användas om inga bättre filter finns att tillgå. Det krävs ett par lager för att skydda och det är ändå inte säkert. Tejpen är inte bakterie och sporsäker (den är inte vävd och har en relativt stor spridning av olika porstorlekar).

Det krävs inte mer än ett par småhål för att gasutbytet ska vara stort nog. Allt för stora hål kan innebära att avdunstningen från mediet blir för kraftig och att uttorkningen skadar kulturen.

Antibiotiska preparat

Ibland tillsätts antibiotika för att förhindra patogena kontaminanter eller för att behandla kontaminerade kulturer. Det finns en stor variation av olika preparat och ämnen, de flesta säljs endast till laboratorier och har restriktioner om hur hanteringen får ske bundna till dem. PPM är en produkt som vunnit många odlares tillit. Används vanligen i koncentrationer runt [1,0ml/L]. PPM har en hemsida för vidare information.

Det är professionella odlare som använder antibiotiska preparat och "cocktails av dessa" i sina kulturer. Det är till exempel viktigt att tillsatsen inte är fytotoxisk och skadar plantan.

Arditti J., Ernst R. (1993) Micropropagation of orchids Wiley, cop. New York

Duchefa Biochemie, Produktkatalog (2004) Biochemicals, plant cell and tissue culture. 2003 Holland